Mjölkprodukter



Mjölkprodukter

En artikel av Johanna, skriven inom ramen för studier vid Kristianstads Högskola 2011-04-12

Inledning
I begreppet mjölkprodukter inkluderas mjölk, färskost, hårdost, grädde, keso, kesella, créme fraiche, smör, fil, yoghurt, glass m.m. I dagens svenska samhälle upptar dessa produkter, tillsammans med kött från nötkreaturer, större delen av utrymmet i en matbutik och i övrigt förekommer mjölkpulver eller mjölkprotien i var och varannan färdigmatsprodukt. Produkterna kommer alla från mjölkkor och tillverkas vid mejeri på olika sätt. De finns i olika varianter och nuförtiden inte bara naturella utan smaksatta på olika sätt beroende på vad de ska användas till. Dessa produkter används av alla åldrar, året runt, varje dag och är ofta många människors basföda. Produkterna används av både fattiga och rika och de är också lätta att använda i både kall och varm mat. Till frukost används fil och yoghurt med olika frukostflingor och müsli men också mjölk till gröten samt smör och ost på mackan. Till fikat används ofta en skvätt mjölk i kaffet och till det äts kanske ett mellanmål bestående av äpple med keso eller en bit vetelängd som bakats med mjölk. Till lunch och middag äts t.ex. soppor med grädde eller mjölk, frysta färdigrätter, pajer, grytor, pastasåser, dressingar, mackor och sallader med smör och ost samt många andra mjölkprodukter. Generellt sätt är det inte många rätter på lunchserveringar, middagsställen eller hemma i köket som tillreds utan någon mjölkprodukt. Undantaget är framförallt maträtter i de asiatiska köken. Produkterna har fått ett extra lyft de senaste åren, på grund av att de förespråkas av anhängare till den trendige dieten LCHF (Low Carb High Fat) eftersom de har låg kolhydrathalt och hög fetthalt. Framförallt veganer och mjölkproteinallergiker undviker mjölkprodukter. För övrigt äts produkterna av de flesta människorna i Sverige.


Reflektion

Mjölk har så länge jag kan minnas uppgetts vara ett av de mest näringsrika livsmedlena och något som vi inte bör vara utan. Mjölkprodukter har blivit så djupt rotat i vår kultur att de flesta männoskorna inte kan tänka sig ett liv utan dem. Filen på morgonen är obligatorisk och mjölken i kaffet likaså. Staten och industrin, med framförallt Livsmedelsverket och mejerierna i främre ledet med representanter från lantbruket och dietister, har alltid, i alla fall så länge jag kan minnas förespråkat att mejeriprodukter är nyttigt och ett måste för att få i sig alla behövliga näringsämnen. Det kan konstateras att mjölkdrickandet inte är någon gammal tradition. I 1800-talets bondesamhälle var det mycket ovanligt att man drack mjölken eftersom det var en restprodukt vid grädd- och smörtillverkningen (produkter som framförallt exporterades), som innehöll bakterier som kunde vara farliga för människan. Men med industraliseringen och en pressad ekonomisk situation för jordbruket öppnade sig en ny marknad. När man på 1920-talet införde separatorer och utvecklade pastöriseringsmetod framstod mjölken som ett näringsrikt och hälsosamt livsmedel (Jönsson 2006). De inom industrin ökade möjligheterna att få fram drickduglig mjölk med många näringsämnen ledde, tillsammans med denna tids folkhälsoarbete (Johanisson 1997, s. 235), fram till att att mjölken började ses som ett effektivt och billigt sätt att förbättra den ofta undernärda, eller åtminstone felnärda, arbetarklassens hälsotillstånd. Staten progagerade för mjölken och satte den i samband med styrka, kraft och hälsa (Johanisson 1997, s. 240 f och Jönsson 2006). Den "moderna mjölkpropagandan" som jag själv minns från min ungdom är reklamen för Minimjölk i början av 90-talet med modellen Emma Wiklund (då Sjöberg).


Trots att jag inte är en av dem som tror att fördelarna överväger nackdelarna så vill jag poängtera att det visst finns fördelar med mejeriprodukter. Fördelarna, som kan ses som ett uttryck för hälsa, är framförallt att mjölkprodukter är en god källa till flera näringsämnen, så som protein, vitamin B12, riboflavin, kalcium, zink, selen och jod. Dessutom är de magra varianterna ofta berikade med vitamin A och D. Vissa studier talar till mjölkprodukternas fördel genom att ett högt kalciumintag är bra för skelettet och skyddar mot högt blodtryck, övervikt och tjocktarmscancer (Johansson 2007, s.173). Vidare är mjölkprodukter ett enkelt och bekvämt sätt att få i sig den näring vi behöver. En person som väljer att äta mjölkprodukter slipper tänka på att kombinera andra livsmedel och äta större mängder mat för att få i sig lika stor mängd näring. Många människor vill också att mat ska vara lättillgängligt och snabbt. Mjölkprodukter passar väldigt bra in i den bilden. Dessutom är mjölkprodukter relativt billig mat och att välja andra typer av ersättningsprodukter är idag helt klart ett dyrare alternativ. Mjölkprodukter är också för oss i Sveirge närproducerat och passar således in i vår tids krav på bra miljöval, särskilt om den är ekologisk.


Nackdelarna, eller egentligen hälsoriskerna ur ett medicinskt perspektiv, med mejeriprodukter är emellertid flera. Produkterna hämmar inte bara järnupptaget, till följd av den höga kalciumhalten utan har också kolesterolhöjande egenskaper, som, med anledning av det mättade fettet, kan påverka hjärta och kärl negativt (Johansson 2007, s.173). Dessutom menar de mjölkkritiska att produkterna är allergiframkallande. Kroppar reagerar naturligtvis individuellt men mjölk har visat sig vara en av de vanligaste anledningarna till allergi. Ofta har proteinet, som vissa kroppar känner igen som ett främmande protein, visat sig vara boven i dramat vid eksem, migrän och astma. Vidare är mer än 70 procent av de vuxna i världen allergiska mot mjölksockret laktos till följd av bristen på enzymet som bryter ner laktos. Många löser problemet genom att ge kroppen tillskott av det saknade enzymet. Men kanske är symptomen naturens sätt att berätta att vi bör undvika ämnet? (Plant 2007, s. 90 f). Enligt läkaren Per Bennicke, med omfattande grundutbildning i medicin, kirurgi, neurologi och radiologi samt 20 års erfarenhet som praktiserande öron-, näs-, och halsläkare kan mjölkprodukter angripa slemhinnorna i magen och tarmarna samt de övre luftvägarna, lungorna och näsan-mellanörat. Konsekvensen blir ökad produktion av slem men också gaser i magen och katarr i mellanörat. Han framhåller också att mjölken innehåller hormoner, östrogen och IGF ("Insulin Growth Factor"), vilket kanske beror på att korna mjölkas när de är dräktiga. Vidare tyder den senaste forskningen på att mjölk kan vara en orsak till bröst- och prostatacancer hos vuxna. En viktig och tydlig skillnad i statisktiken av cancertyperna mellan vissa asiatiska länder, som Kina och Japan, där man väldigt sällan konsumerar mjölkprodukter och länder som England, USA och övriga västländer, där konsumtionen av mjölkprodukter har ökat med åren, är cancerfallen i bröst och prostata. Cancerfallen i just dessa typer är i väldigt mycket lägre i Kina och Japan än i västländer. En brittisk forskare vid namn Jane Plant har själv haft bröstcancer vid fem tillfällen. När läkaren hade konstaterat att cellgiftsbehandlingarna inte längre gav något resultat började hon äta en kost fri från mjölkprodukter och kött från ko, gris, får, get och lamm. När hon avstått från dessa produkter under sex veckor kunde hennes läkare inte längre hitta några tumörer i hennes kropp. Femton år senare är hon fortfarande fri från sjukdomen. (Mauritson 2007, s. 23 f samt Plant 2007, förord samt s. 93 f)


Man kan ju då undra varför alla dessa nackdelar är något som väldigt sällan kommer upp till diskussion i vårt samhälle. Till viss del bedrivs forskning men de ekonomiska resurserna är små och till viss del mörkas forskning. Att information från forskare inte når gemene man i samhället och att pengar inte investeras i viss forskning beror till stor del på politikernas kunskapsbrist och brist på att förstå forskare och forskningsresultat. En annan faktor är att det finns stora ekonomiska intressen inom vissa samhällsområden till följd av bl.a. vad ett visst land har för ekonomiska förutsättningar inom industri och jordbruk. Till syvende och sist handlar det alltså om pengar. Dels om att få sponsorer till forskning, dels om att en viss individ vill behålla sitt jobb, dels om att politiker oftast ser till att gynna ett lands olika förutsättningar och den tillfälliga opinionen. På så vis tystas viss forskning ner, både inom privata sektorn och den statliga. Ett känt exempel är inom tobaksindustrin. Sedan 1960-talet mörkades forskning kring risker med tobaksanvändning och det var först 1994 som hemligheten avslöjades (Plant 2007, s. 234 f och 407 f). Så här i efterhand, och med den kunskap som finns idag, kan jag tycka att mjölkpropagandan på 1930-talet var ett kortsiktigt sätt att förbättra hälsotillståndet och ekonomin i landet.


Ur min synvinkel och med den kunskap jag har, som är ur ett riskperspektiv, så tycker jag att människan missbrukar mjölkprodukter medan de som äter mjölkprodukter antagligen skulle klassa intaget som bruk. Utifrån mitt egna skäl för att utesluta mejeriprodukter i min vardag i den mån det är möjligt, utan att komplicera tillvaron för mycket, finns ett hälsoperspektiv (både jag och min mage mår mycket bättre samt ifrågasätter jag "nyttigheten"). Andra som avstår från mjölkprodukter kanske gör det för djurens rätt eller på grund av bekräftad allergi mot proteinet. Generellt sett ses mjölkprodukter fortfarande som något "nyttigt" och något vi "måste" äta. Ur den rådande uppfattningen om mjölkprodukter går det dock att göra en uppdelning mellan olika typer av dessa produkter. I de studier som tyder på förändringar i den nordiska matkulturen, mot en allt mer "feminiserad matkultur", med gröna, lätta och magra livsmedel, ingår de syrade mjölkprodukterna, så som yoghurt och fil. Dessa produkter, tillsammans med frukt, fisk och grönsaker, står också i relation till social klass och ålder. Gällande klass så är det främst medelklass och överklass som förknippas med dessa mer "hälsosamma" produkter medan mat som förknippas med styrka och arbete, och främst intas av män och arbetarklassen är kött, potatis och alkohol (Stjerna 2007, s. 42). I denna kategori skulle jag också placera in mjölken eftersom den fortfarande, precis som i början på 1900-talet ses som ett medel för att bli stark och energifylld. Också barn förväntas växa och bli starka och även dem förknippas idag med att dricka mjölk.


Enligt forskningen inom samhällsvetenskapen ökar intresset för människors förståelse av mat och ätande, framförallt i relation till risk och kroppslighet. Men samtidigt växer det fram "motdiskurser" som lyfter fram mat och ätande som välbefinnande och njutning (Stjerna 2007, s. 220 f). En annan sådan "motdiskurs" är att man vill vara "gammeldags" och t.ex. ha sin egen ko och mjölka sin egen mjölk eller att man åker till en mjölkgård istället för att handla mjölken i butiken. Ytterligare en är att, kanske i ren protest, ta avstånd från sådana livsmedel som anses vara hälsosamma. Utifrån Marie-Louise Stjernas studier styrs matval allt mer på detta sätt, utifrån identitetspositioner, som är kopplade till ett visst sätt att äta. Ofta kan dessa olika positioner vara svåra att förena med varandra (Stjerna 2007, s. 172).


För tips om andra produkter än de som kommer från korna se nedan länk:
http://johannasfoodmarket.blogg.se/2011/january/havre-soja-och-kokosmjolk-som-alternativ-t.html


Litteratur

Johannisson, Karin (1996). Kroppens tunna skal. Politisk anatomi. Stockholm: Norstedts, s. 235 och 240 f.

Johansson, Ulla (2007). Näring och hälsa. Lund: Studentlitteratur, s. 173.

Jönsson, Håkan (2006). Den svenska mjölkpropagandan. Forskning och Framsteg 3. Tillgänglig: http://www.fof.se/tidning/2006/3/den-svenska-mjolkpropagandan (2011-04-08).

Mauritson, Ninka-Bernadette, Mauritson, Morten (2007). Kärnfrisk familj - så gör du!: Livsstil utan socker, stress och kemikalier, förändrar din vardag för alltid. Köpenhamn: JP/Politikens forlagshus A/S, s. 23 f.

Plant, Jane (2007). Your life in your hands. London: Virgin Books Ltd, s. 90 f, 93, 234 f, 407 f och förordet.

Stjerna, Marie-Louise (2007). Föreställningar om mat och ätande: Risk, kropp, identitet och den "ifrågasatta" maten i vår tid. Stockholms universitet, Pedagogiska institutionen, s. 42, 172 och 220 f.


Kommentarer
Postat av: M

intressant läsning!

2011-11-21 @ 21:28:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0